Lyssna

Efter anmälan

Vad händer om man anmäler att ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp?

När ett sexuellt övergrepp mot ett barn anmäls blir ofta flera olika myndigheter inblandade. De har olika uppgifter men samverkar med varandra. Vilka myndigheter som blir inblandade och hur utredningarna ser ut beror bland annat på hur brottet ser ut, vem som är misstänkt och på hur gammalt barnet är.

Här är tre exempel på hur det kan gå till.

Exempel:

Linn 17 år

Linn är sjutton år och blir våldtagen på en fest. Först efter några veckor berättar hon för sin mamma som polisanmäler. Linn blir kallad till polisförhör. Hon har med sig mamma och sitt målsägandebiträde. Polisen förklarar att hon kommer att träffa Linn ensam men filma deras samtal. Filmen kommer att visas upp om det blir rättegång så att Linn inte behöver var med där.

Mamma väntar utanför.

Linn får komma till en gynekolog, för att bli undersökt och ta prover.

Polisen har gjort en anmälan till socialtjänsten. De träffar Linn och hennes föräldrar för att ta reda på om de behöver stöd på något sätt. Socialtjänsten hjälper Linn så att hon får komma till Stödcentrum för unga brottsoffer och prata om det som hänt. Hennes föräldrar får också stöd.

Polisen lyckas inte ta reda på vem det var som våldtog Linn. Det var många på festen och Linn har svårt att beskriva hur han såg ut. Men de berättar att om Linn eller någon annan kommer med fler uppgifter kan de ta upp förundersökningen igen.

Linns kontakt med polisen tar snabbt slut, men hon fortsätter att gå i samtal.

Anton 7 år

Anton berättar för en kompis i skolan att  hans pappa brukar ta honom på snoppen. Kompisen berättar för sina föräldrar och de ringer till socialtjänsten. Socialtjänsten polisanmäler på en gång.

Polisen vill träffa Anton och höra vad han har att berätta utan att hans pappa vet om det innan.   Därför utser tingsrätten en särskild företrädare (ett juridiskt ombud) som tillfälligt övertar föräldrarnas rätt att bestämma om han ska höras av polis. Den särskilda företrädaren hämtar Anton i skolan en morgon och de åker till Barnahuset. En av Antons lärare följer med, så att han får sällskap av någon han känner och litar på.

På Barnahuset träffar Anton en polis. Han har inte uniform utan vanliga kläder. Han berättar att han kommer träffa Anton ensam, men att deras samtal filmas och att flera andra vuxna kommer att se filmen. I ett annat rum sitter åklagaren, den särskilda företrädaren och en kvinna från socialtjänsten och ser filmen på en TV. Anton får titta in i rummet och se hur det fungerar.

Anton träffar polisen i ett litet rum med mjuka fåtöljer. Han berättar att pappan har tagit honom på snoppen och att han har filmat Anton utan kläder. Det blir en ganska lång dag för Anton. Han pratar med socialsekreteraren om vad som händer. De ska fortsätta att träffas och prata mer om vad Anton behöver för stöd. Efteråt får Anton fika med sin fröken och leka lite.

Eftersom Anton berättar så mycket, bestämmer åklagaren genast att polisen ska hämta både mamma och pappa till förhör. Man tar också pappans kamera och dator för att se om det finns filmer på Anton där.

När polisen pratar med pappan så erkänner han, han vet att det finns filmer som bevis i datorn. Föräldrarna är skilda och mamma visste ingenting. Så på eftermiddagen, när hon pratat med både polisen och socialtjänsten, får de åka hem tillsammans.  Pappan är kvar hos polisen.

Mamma och Anton får en tid hos BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) redan nästa dag. De och de andra i familjen fortsätter kontakten där tills Anton mår bra.

Antons pappa döms.

Agnes 12 år

Agnes lär känna Stefan på nätet. De har mycket kontakt och Agnes känner att han förstår henne bättre än vad både hennes kompisar och föräldrar gör. Han är snäll och lyssnar! När Stefan ber henne att sätta på webbkameran och visa sina bröst så gör hon  det. Det känns busigt och spännande.

Men nu förändras Stefan. Han vill att Agnes ska visa mer, och när hon inte gör det så skriver han att han ska skicka bilderna till hennes föräldrar. Agnes blir jätterädd. Nu känns det som hon måste göra som han säger. Men istället bestämmer hon sig för att berätta för sina föräldrar.

Agnes mamma och pappa blir väldigt arga, men inte alls på Agnes utan på Stefan. De polisanmäler. Polisen pratar med Agnes på polishuset och använder hennes dator för att spåra upp Stefan. Det visar sig att Stefan gjort likadant mot flera andra tjejer, men att ingen annan än Agnes vågade berätta om det. De har råkat värre ut än hon.

Stefan döms.

Vem gör vad

Polisens uppgift är att utreda brottet. Det finns särskilt utbildade poliser som utreder brott mot barn och som är de som förhör barnet. Polisens utredning kallas för förundersökning och ska vara avslutad senast efter tre månader.

Socialtjänstens uppgift är att  utreda och tillgodose barnets behov av skydd, stöd och information , men också att samordna arbetet med de myndigheternas.

Åklagaren leder alltid förundersökningar om sexuella övergrepp mot barn,  och beslutar hur polisen ska sköta den och om åtal ska väckas. Det är åklagaren som driver processen i domstol om åtal väcks.

Barn har rätt till ett  juridiskt ombud som kallas målsägandebiträde. Målsägandebiträdet tar tillvara barnets eller ungdomens rättigheter under förundersökningen och vid rättegången. Om en vårdnadshavare eller en person som har en nära relation till vårdnadshavaren misstänks för brott, utses istället en så kallad särskild företrädare av tingsrätten. Den särskilde företrädaren har rätt att besluta om olika åtgärder utan vårdnadshavarens samtycke. Det kan till exempel gälla beslut om förhör, läkarundersökning eller krav på skadestånd.

Socialtjänstens uppgift är att  utreda och tillgodose barnets behov av skydd, stöd och andra insatser. Socialtjänsten ska också att samordna arbetet med andra myndigheter och att ge stöd till brottsoffer och dess familj.

Läkare  undersöker barn, både för att säkra bevis på övergreppen och för att ge vård. Beroende på omständigheter och ålder kan det vara olika typer av läkare, till exempel barnläkare, gynekolog eller rättsläkare.

Barn – och ungdomspsykiatrin (BUP) är ofta de som erbjuder stöd och behandling till barn och deras familjemedlemmar, men det kan också vara andra som gör det. Några exempel är ungdomsmottagning, stödcentra för unga brottsoffer eller vårdcentralen.