Lyssna
För vuxna

Lyssna!

Föräldrar och andra vuxna vill ofta att barn ska berätta för dem om de varit med om ett sexuellt övergrepp eller något annat svårt.

Vi har samlat råd från de barn och unga som vi har träffat om vad  vuxna kan göra om de vill att barn ska känna förtroende. Då är det lättare för barn att  berätta när de varit med om sexuella övergrepp eller något annat svårt.

  • Lyssna!

  • Låt det ta tid, barn måste få berätta i sin egen takt!

  • Ställ frågor – men inte allt för många…

  • Var lugn!

  • Tro på barnen!

Barn berättar att det är viktigt hur föräldrar och andra vuxna är i vardagen. Det är där förtroende byggs upp. Barn har saker som de vill berätta för vuxna hela tiden. Det kan handla om skolan, fritidsintressen, kompisar eller något annat. Har de vuxna tid att lyssna  så fortsätter de att berätta.

”Jag tror att det är viktigt att man pratar med sitt barn oavsett vad det handlar om. För det gör ju att barnen märker att föräldern lyssnar. Och finns det inte tiden till att prata så kommer barnet förmodligen inte att berätta om det hänt något jobbigt.”

Det är en konst att lyssna! Men man kan lära sig!  Så här beskriver en flicka hur man visar att man är intresserad och vill lyssna:

”Ställa frågor! Kanske någon liten kommentar som visar att man verkligen lyssnar. Titta in i ögonen, nicka. Jag vill inte bara prata, jag vill ha någon som diskuterar med en, så att det inte plötsligt blir helt tyst och man inte vet hur man ska fortsätta. Det är jobbigt, när det blir knäpptyst. Då måste vuxna också börja prata och inte lägga allt på mig – annars börjar jag gråta.”

Barn vill berätta för någon de känner och har förtroende för. Om de ska berätta för en främling är det svårt, och det kräver att de förstår varför de ska berätta. Barn beskriver att det är svårt att berätta om sexuella övergrepp. Det måste få ta tid:

”De ska verkligen fokusera på att lyssna på vad barnen säger och alltid ha respekt för vad de har utsatts för och om de märker att barnet är lite blygt kan de ju börja med lite lättare frågor typ som inte behöver ha med ämnet att göra för att få upp en konversation så man känner att barnet vill tala med den.”

Barn berättar att de gärna vill ha frågor som hjälper dem vidare, och att de inte vill att vuxna ska vara helt tysta. Men de  vill inte att de vuxna ska ta över och prata för mycket själva:

”Alltså, vuxna ska inte vara för på liksom, man kan känna sig påhoppad. Man vill helst berätta själv, eller, ibland kan det vara skönt om vuxna ställer frågor – så man kan svara ja eller nej. ”

Barn beskriver också att det är jobbigt om vuxna blir för arga eller för upprörda när de berättar något. Då vågar de inte säga något alls nästa gång.

”Alltså ni ska verkligen informera föräldrarna så att de inte, alltså om man berättar något eller om de får reda på något som man gjort, att de ska inte bli såhär jätte-jättesura för då vill man aldrig gå till sina föräldrar och berätta mer, för då vet man ju att de kommer bli jättesura.”

Lugna vuxna är viktigt för att kunna känna förtroende nog att berätta. Men dessutom är det viktigt för barn att känna sig trodda och tagna på allvar.

”Tro på vad de säger! Man berättar inte om sånt här för skojs skull!”