Lyssna
För vuxna som arbetar med barn

Någon att lita på

Barn och unga får ofta rådet att berätta för någon vuxen de litar på om de blir utsatta för övergrepp. Men ibland är de inte nöjda med det bemötande de får av vuxna som arbetar med barn.

De barn och unga som vi har träffat är tydliga med att de inte litar på alla vuxna. En del känns det bra att öppna sig inför, andra vill man inte alls prata med. Det är ett stort förtroende att berätta för vuxna om sexuella övergrepp.

”Men problemet är väl kanske att om man utsätts för det så minskar antalet personer man känner sig trygg med. För att om någon som man egentligen borde vara trygg med, säg ens förälder, utsätter en för det… så känner man sig inte lika trygg med någon annan alls.”

Råd från barn och unga till vuxna som arbetar med barn:

  • Visa att du bryr dig och var gärna personlig!
  • Förklara vem du är och vad du kan göra!
  • Barn ska få prata med samma vuxen! Det tar tid att få förtroende!
  • Var ärlig, håll vad du lovar och skvallra inte!
  • Miljön är viktig!
  • Ta barnen på allvar!

De vuxna som upplevs som snälla och som bryr sig om barnen de möter är det lättare att prata med. Det är skönt om de vuxna slappnar av lite, och vågar berätta något litet om sig själva.

”Om de bara var lite mer avslappnade så tror jag att det kommer naturligt. Men om de är väldigt så här stela och ihopstängda…”

Det är många gånger svårt för barn att förstå vad olika vuxna har för roll och vad de kan hjälpa till med. Det måste man berätta!

”När jag var nio, tio, elva var det jättekonstigt, varför ska jag sitta och prata med den här personen som jag inte känner, som jag inte vet vem det är. Skum människa!”

En del av barnen som varit utsatta för övergrepp har träffat väldigt många olika vuxna. Poliser, psykologer och socialsekreterare har bytts ut. Det har varit jobbigt. Barnen tycker att de vuxna kan se till att barn får fortsätta att träffa en och samma person.

”För ett yngre barn är det ännu viktigare att man får prata med samma vuxna, för det tar tid att få förtroende! Det tar ännu mer tid när man är ett litet barn! ”

Om barn inte får den tid de behöver, och inte känner trygghet är det lätt att de tystnar.

”För sitter man i ännu ett främmande förhörsrum, ibland så är rummen ganska otrevliga och knäppt med en främmande vuxen som ställer frågor. Vilket barn berättar då egentligen? När man bara blir pressad!”

Det kan krävas lite tid att lära känna den person man ska berätta för. Att göra något socialt, ta en promenad, fika tillsammans eller att först träffas hemma hos barnet kan räcka.

En del barn berättar om vuxna som inte hållit vad de lovat, som inte hört av sig igen eller som spritt ut saker de berättat i förtroende.

”Kuratorn och skolsköterskan hos oss, de sitter ju och typ skvallrar med lärarna. Dom litar man ju inte på. ”

Det är viktigt var man träffas, är det fint känner man sig välkommen. Det är också viktigt att det syns att det är ett ställe för barn och unga.

”Dels att det är mjukt och att det inte är stela sterila skolstolar. Sån här sjukhusmiljö. Nä, inte plast. Nån tavla kanske. Om man får ha djur i något rum, så är det perfekt för liksom djur tar ju hand om människor som mår dåligt.”

Barn som har berättar om övergrepp har ibland blivit ifrågasatta eller mötts av misstro. Det har gjort väldigt ont, och har ibland lett till att de tystnat. De vill bli tagna på allvar!

”Att dom försvarar barnen och inte gör rena rama motsatsen. För det är inte så roligt. Det är tråkigt. Och säga att man ljuger.”