Lyssna

Fortsätta vara en vän

 

Tove är femton år. En kompis berättade för Tove att hon varit utsatt för övergrepp. Det hon fick höra har påverkat henne starkt.

Hur kan man stötta en kompis som varit med om svåra saker som sexuella övergrepp?    Hur känns det att få förtroenden om så svåra saker?  Hur kan vuxna stötta kompisarna, och vad behöver de veta?

Jag vet faktiskt inte hur jag ska börja med att besvara frågorna, men jag tar dem nog i ordning. Så, hur kan man stötta en kompis som har varit med om svåra saker som sexuella övergrepp? Ärligt talat, så vet jag inte riktigt. Jag menar, jag kan inte, kommer aldrig kunna, förstå hur det känns för henne, att ha gått igenom allt det hon har gjort. Jag kan inte hjälpa till, jag kan inte fixa det, och för någon som mig är det väldigt jobbigt.

Jag är den typen som vill veta allting om allting, ser jag ett problem så vill jag lösa det. Har någonting hemskt hänt en närstående vill jag hjälpa till. Kan jag inte det så blir jag extremt frustrerad. Så det är en ganska irriterande känsla av hjälplöshet, samtidigt som jag känner någon form av skuld för att jag aldrig kommer förstå.

Jag tror bland det bästa man kan göra är att agera som att det inte har hänt, försöka att inte behandla henne annorlunda bara för att jag nu vet det jag vet, fortsätta vara en vän, typ. Och det är klart, vill hon prata om det så finns jag.

Men hon är inte ett skört kristallglas bara för att hennes barndom var svår, och jag tror det sista man ska göra i den situationen är att börja tippa runt henne. Bättre att försöka vara den man alltid har varit, och finnas där så mycket man kan och orkar. Men man ska inte heller glömma bort sig själv i den situationen. Det kan bli väldigt mycket att ta in väldigt fort, och ibland bara behöver man lite tid själv, för att reflektera och tänka och bara vila lite.

Det känns… jag vet inte. Man känner sig lite speciell, och glad över att kompisen litar på en så pass mycket att de delar med sig av sådana saker, men samtidigt kan det ibland kännas som en enorm vikt man plötsligt har att bära. Och arg, blir man ju också, jävligt förbannad, och ledsen. Det som har hänt påverkar inte bara den drabbade, utan så klart alla runt hen, och även vi som bara försöker vara så bra vänner och stöd som möjligt kan må väldigt dåligt av det. Men det är skönt att någon litar på en på det sättet, och man känner att man verkligen kan lita på dem.

En sak som jag ville lägga till bara lite snabbt var hur mycket något som hennes berättelse kan påverka en. Efter att jag fick reda på vad som hade skett förändrades hela min värld. Jag slutade lita på folk, särskilt vuxna. Det framgick nog innan vilken bild jag har fått av dem nu, hur jag uppfattar majoriteten av den vuxna befolkningen.

Jag började ”hata” mitt land, i alla fall vårt samhälle. Blev mycket ner cynisk, kritisk till det mesta. Allt förändrades. Jag gillar att tänka att jag ser saker mycket klarare nu, att jag kanske har lite mer rätt till min åsikt för på något sätt har jag sett hur det faktiskt kan se ut.